Tunn hud

Vissa dagar är huden tunnare. Energin lägre och tåren inom konstant räckhåll.

Min erfarenhet av trauma gjorde livet större. Inte lättare eller bättre, men större. Alla sinnen skärptes och inget passerar obemärkt. Huden är som en skir väv.. släpper in sol.. regn.. blåst.. människors intentioner.. kärlek.. rädslor... allt.  

En fördel är skärpta sinnen. Nackdel är att de tar energi. Ändå skulle jag inte vara utan det. Lever så mycket mer intensivt och hudlöst nu. Mer mig själv än någonsin.. med allt vad det innebär. Typ ’what you see is what you get’.. utan förbehåll. Efter ett sånt skifte kan man inte vända om ..gå tillbaka.. nej..

Det är som att släppa en droppe olja i ett glas vatten.. den söker sig upp till ytan.. vill vara där det händer.. inte sjunka ner i djupet. Ändå är det som att droppen vet att djupet finns, att det tillhör en del av glaset, bara det att den inte vill befinna sig där..

Skärpta sinnen tar in livet. Är medveten om alla miljarder celler som i sin helhet bildar mig .. deras vibration.. deras vilja att fungera.. upptäcka.. existera.. leva. Sinnena där känslorna bor. Ångest, rädslor, oro.. men också hopp. Hoppet om kärlek, gemenskap…trygghet.. att bli sedd.. och förstådd.. och omtyckt.. för den som idag är jag.

Gråten befriar. Den kommer från tunga minnen men glider lätt nerför kinden. Tårar betyder inte nödvändigtvis sorg för mig längre.. De är en del av mig bara..

Läste någonstans att tårar från skratt har en annan salthalt än tårar från ledsamhet. Kroppen är finurlig.. förunderlig. Ju mer jag lär mig desto mindre inser jag att jag förstår. Ändå vill jag alltid sträva efter att förstå. Och hoppas. Hoppas och tro att allt kommer.. när det är rätt tid.