Du kan laga trasiga strängar..

En låt ljuder från favoritspellistan och BAAAM.. helt plötsligt får texten starkare betydelse.

I april hamnade jag i ett läge som påverkade mig så djupt känslomässigt att jag stängde av. Blev som en amöba. Låg orörlig i soffan och hade säkert kunnat stanna där någon vecka. Har idag all förståelse för att man kan hamna i djup depression och i ett låst läge, men någonstans inom mig tog det stopp.

Efter en hel dag orörlig och avstängd var det en röst inom mig som ville ut.

Den fick mig att titta på klockan, gjorde mig medveten om tid och rum och gjorde så att jag sa högt till mig själv ’Nej Kia nu räcker det! Ställ dig upp. Ät fast du inte är hungrig. Ta nya tag imorgon’. Så jag ställde mig upp. Fortfarande avdomnad men med en strimma av hopp. Ett hopp att ifall jag letar, finns säkert svar för varför jag blir så här. Ett djupdyk ner i neurovetenskap och utvecklingspsykologi.

Jag vill förstå hur jag, som annars är en rätt fungerande person, kunde hamna där, i full apati. Veta vad trauma egentligen är. Jag vill ju fungera! Fattar att hela tragiken med att min sambo dog för tre år sedan påverkat mig, men jag vill leva fullt ut, inte halvt avstängd.

Nu fyra månader senare, ett antal böcker, artiklar, poddar och länkar senare (vilket än bara är början.. men en god start) tar öronen in texten i låten Broken Strings med James Morrison.

”You can’t play on broken strings, you can’t feel anything that your heart don’t want to feel..”.

OK, mina strängar är lite trasiga.. varför?

Starka känslor sitter i den djupaste delen av vår hjärna, amygdala. Den äldsta delen av vår hjärna som har med överlevnadsinstinkt att göra och därför har den förtur i alla lägen. Vi är programmerade att i första hand överleva och allt vi gör styrs av känslor.

Som de rationella och moderna varelser vi är vill vi inte alltid tro det 😉, men så är det. ALLA våra tankar gror i första hand ur våra känslor och hur vi tolkar vår omvärld utifrån våra sinnen. Det vi tar in med syn, hörsel, känsel, smak och lukt. Som bildar så starka spår inom oss.

Man har tagit bilder på hur vi konkret fysiskt i realtid bildar minnen av proteiner. Slås av magin. Hur otroligt vackert allt är egentligen. Våra neuroner, hjärnceller ser faktiskt ute lite som träd med stam och grenar. Alla dessa små träd som dessutom kopplar ihop med varandra, i stora nätverk. Nätverk inom oss och runt oss. Hur vi för att överleva som art genom tiderna också alltid behövt kontakten och samarbetet med andra människor.

Och svårt. Att ju längre vi lever (vilket vi ju vill!) desto större sannolikhet att vi någon gång är med om något extra tufft som slår våra glasögon i spillror. Som bildar tyngre, mörkare grenar i ditt träd. Eller om du vill, lite trasiga strängar. Som du inte alltid vill veta av, men som likväl finns där och utgör den vackra helhet som ändå är du.

Nervceller

Jag fattar.. hur kommer jag vidare då?

Det är viktigt att bearbeta och hantera starka känslor som sätter krokben för dig. Det är inte länge vi förstått att hjärnan är så formbar som den är, men där i ligger nyckeln. Hjärnans plasticitet.

Alla minnen du har är av saker som hänt dig, men de är uppbyggda av dig och kan därför även byggas om av dig!

Det kräver sin insats och enligt forskning tar det 63 dagar att rekonstruera bilden av minnet. De finns fortfarande kvar, men du kan själv bygga om dem så att du fungerar bättre med dem.

Jag är beteendevetare och ingen läkare eller psykolog, men jag är främst människa, med tunga minnen som påverkar mig.

När jag får starka känslor och fina saker som kärlek så stänger jag mig gärna inne i mitt skal. Jag blir rädd, för kopplat till kärleken finns även det mörka. Att förlora någon. Att bli ensam kvar.

Du är inte ansvarig för vad som hänt dig, du överlevde det som hände dig. Men ansvaret att läka och arbeta med att förstå dig själv så att du fungerar och kan leva det liv du vill, det ligger hos dig.

/Mel Robbins

Jag kan aldrig ta bort händelsen, det har hänt. Och jag kan inte ta bort minnet av det. Men jag KAN bearbeta känslorna som sitter på den mörka grenen. Det tar tid, men jag gör det.