Shut the f*** up little Missy!
Vaknar lite tung, håller jag på att bli förkyld? Ungarna snorar och har ont i halsen. Vissa dar bara känns tyngre att vakna upp till. Är det sorgen som hälsar på, ovissheten om framtiden eller bara livet? Ägnar analysen ett kort ögonblick för att sedan släppa. Tänder ett ljus, gör en kopp te. Tänker att det var länge sen jag satt mig för att bara skriva. Tjatar på mina elever om att jobba med sina rädslor, gå utanför sin komfortzon.. när jag själv är rädd upp över öronen. Varenda jäkla dag. Rädd för mina egna ord. Mina egna känslor. Att plocka upp dem på bordet och syna dem. Trots det är jag också glad. ATT jag känner. För vad skulle alternativet vara? Att inte känna alls. Då lär jag ju vara död.
Så har vi då ”Little Miss Rädsla”. Gaaaah! Den där ettriga lilla fröken. Ibland är hon bra. Skyddar mig. Talar om att jag inte ska köra på fel sida vägen.. inte gå in på den mörka gränden själv i den stora staden. Men när hon sitter bredvid mig i framsätet, ja då fipplar hon med radion.. ska ta på sin musik.. Frågar konstant ”när är vi framme?”. Har inget tålamod. Vill kissa NU. Stanna NU. Äta NU. Hon vill inte känna något som helst obehag på resan. Inga skor får skava. Ingen tröja får klia. Det får inte vara för varmt, kallt eller dragigt. Resan får inte ta för lång tid. Allt följer en strikt plan med den mest raka vägen mellan punkt A och B och vi ska hela tiden kunna följa den blå pricken på GPSen. Hon vill ha kontroll. Titta! DÄR är vi! Nu är det den biten kvar och den beräknade ankomsttiden är 16.42 prick! Perfekt, för då kommer jag att vara hungrig säger hon glatt och då ska vi äta på det där stället vi alltid stannar vid. För då vet vi vad vi får.
Ja men tänk om jag vill se något nytt? Eller möta nya härliga människor? Då måste vi svänga in här, på den okända vägen! Men nej, det vill hon ju inte. Senaste året har jag dock haft en lite annan taktik…hehe =). Jag trycker, vänligt men bestämt, hennes gulliga lilla fejs till baksätet. Bäddar med gosig filt och kudde så hon sitter bekvämt. För jodå.. jag har fattat RÄDLSA att du kommer att vara en ständig följeslagare i mitt liv, men JAG kör!
Så shut the f*** up little Missy! Du får hänga med, men håll dig i baksätet. Här får du en påse godis, hörlurar och Netflix på mobilen. Du kan hålla ett öga på vägen, men BARA om du vill varna för något som är farligt på riktigt. Nu är det här inlägget klart och jag tänker posta det NU.
