Låt gå…

Läste ett inlägg på Instagram idag, från en coaching kollega som njöt av att ”bara vara” denna söndag. Shit…det högg till.. bara vara. Det var länge sen jag gjorde det.

I vår och sommar har mitt fokus varit att ”fylla på”. I sann coaching anda plitade jag ner en lista på aktiviteter som ger mig glädje, som att åka motorcykel.. paddla kajak.. träna.. träffa vänner mm. Har ägnat mig flitigt åt dessa och VERKLIGEN fått en massa glädje! Att ”bara vara” däremot har tagit emot. Att våga ta in.. släppa på allt.. och känna efter.. på riktigt. Förstå allt som faktiskt hänt senaste året. Nej hualigen. Gör det sen… typ.

Har inte vågat skriva heller på ett tag. Är ju väldigt ”unplugged” när jag gör det. Finns liksom inget annat sätt för mig att uttrycka mig.. än utan filter. Och då blir jag lätt rädd.. att det ska vara.. för mycket. För djupt.. för.. jag.

När jag nu satt mig, tänt ett ljus och tar in tystnaden blir den plötsligt påtaglig. Barnen är hos sin pappa och inga tassar mötte mig i dörren när jag kom hem ikväll. Tänk ändå hur mycket en hund fyller ett hus med sitt väsen. Finaste Bacho som vi fick ta farväl av nu i veckan.. Ännu ett liv som varit så inflätat i mitt och barnens.. som nu är borta.

Det sägs att universum har en plan för oss alla. Jag har alltid trott det, men har på senaste tiden haft svårt att släppa på kontrollen.. flyta med. Go with the flow. Nej.. jag vill gärna veta vad som händer. Ha en plan A.. plan B… plan C. Lokalisera alla gröna skyltar med ”Emergency Exit”. Hängslen.. livremmar.. flytvästar! Kanske det beror på att det just nu hänt flera jobbiga saker som jag inte haft någon kontroll över..? Som kastat om min tillvaro totalt. Men energin det tar att ständigt vara på min vakt är förödande. Så vill jag inte leva.

Så.. tillbaka till kärnan. Till mig själv. Den som knackar på axeln nu i mitt ”bara vara”. Den som ibland viskar i mitt öra att jag inte är bra nog. Den som undrar hur man tar sig vidare.. på riktigt. Som ibland bara skulle vilja få krypa upp i en mans famn och försvinna för en stund. Som vill få känna sig sådär liten och svag som också är jag. Verkligen inte alltid stark. Den tjejen, träffade en del nya människor igår som sa ”så himla trevligt att träffa just dig” när vi skildes åt. Va?!! Jaha.. Ok. Vad kul =). Då kanske det räcker.. precis som jag är. Tänk att det ska vara så svårt. Att tycka om sig själv. Ska nog ägna mig åt det här med tystnad lite oftare. Det gjorde gott.