Mov(e)ing on

När folk frågar varför jag flyttar, hör jag mig själv säga ”det är dags att vända blad, gå vidare”.

Men hur gör man det egentligen?

Hur mycket jag än rensar har jag alla minnen. Episoder, röster, dofter, bilder av en annan tid. De lever i allra högsta grad i mig, har ju format den jag är idag. Men nu när jag rensar, inser jag hur mycket energi alla grejer tagit. Sakerna jag rensar undan har varit som bojor till mina minnen och att ta bort dem släpper den tyngden fri. Det blir lättare att andas. Skapar utrymme i rummet och tanken. Konstigt egentligen, men sant. Stegen framåt blir lättare. Försöker låta minnena bli till bränsle och en bank av kunskap eller katalysator till att göra det bästa av idag istället.

Har aldrig varit en person som lever i dåtid, ser alltid framåt. Kanske i lite för snabb takt för andra. Men allt som hänt senaste åren har gjort avtryck, kastat om hela min värld och synen på den tid jag har kvar. Den är så otroligt värdefull och har inte plats för bojor. Det ska vara människor, idéer och saker som tillför något, inte drar energi.

Kaos gör mig rastlös, men vet att det är en kort period så det är bara att andas, röja vidare och stå ut. Har kartonger ÖVERALLT. Jag bor varken här eller där. Är på väg. Jag ser mig själv som en väldigt flexibel och spontan människa, men hemmet.. när det är kaos kring det jag kallar ”hem” då blir det jobbigt. Då tappar jag fotfästet. Det är något basalt tror jag för oss människor, det här med att få slå ner en påle och säga ”hemma”. Till och med Krister som var en nomad ända in i själen, hemifrån 80% av tiden, hade en stor kärlek för platsen han kallade hemma. Det var där axlarna åkte ner, fötterna åkte upp och han kunde sjunka ner i sina tankar. Precis som jag.

Hur går man egentligen vidare då när livet hela tiden händer?

I mitt händer det ständigt grejer, så även i ditt är jag rätt säker på. Har aldrig ägnat det så mycket tanke förut, men fattat nu att det är så det ska vara. Det är det som är livet. När det händer grejer. Det SKA vara förändring, rörelse och utveckling. Allt som är i stagnation är i avveckling. Där är jag inte än.

Kanske frågan om hur man går vidare, får samma svar som när jag frågade min psykolog ”Hur gör man för att stänga av alla tankar och bara vara chill?” varpå hon svarade ”Du kan väl höra av dig till mig när du har svaret på den frågan så ska jag berätta den för alla mina klienter..”.

Joråsatte.. =).

Flyttar snart och tar det därifrån då. Så får vi se.