Lev, lär och ge bort

Det är nu snart fem månader sedan vi flyttade till det nya huset. När jag ser allt som fortfarande behöver göras, är den tiden ingenting. När jag känner efter om min andning kommit ikapp, är det än mindre.

Samma vecka som vi flyttade in kom hög feber. Lite stök i kroppen som kommit och gått dessa månader. Rent logiskt är det inget konstigt alls. Alla känslor och händelser jag och barnen upplevt sedan 2019. Det är klart att det manifesteras i kroppen, när allt ändå faktiskt trots allt flutit på. Mitt stora fokus har varit, näsan ovanför ytan. Låt ingen eller inget äventyra mig eller mina barns trygghet. Likt en krigare med värja.. ständigt på min vakt. Ett ständigt mentalt ”på”-läge.

I samma stund som jag la mig ner första kvällen i mitt nya sovrum drog jag en lång efterlängtad suck.

Jag hade gjort det! Tagit mig vidare. Vågat lämna skalet från det förflutna, för att på riktigt kunna starta på nytt. Skapa en ny borg där jag och mina barn ska trivas. Andas ut. Men det gör ont när knoppar brister. Där och då tror jag kroppen äntligen släppte på alla fördämningar.. varenda liten cell kände sig äntligen trygg nog att släppa fram den infektion jag fått dras med lite till och från nu dessa månader. Det var dags för återhämtning.

Har så länge varit inställd på att bygga. Sedan 2010 letat och lärt mig mentala verktyg för att orka, hålla ett konstant kreativt flöde och tillväxt. Visst har det gett resultat. Nyper mig i armen varje dag att jag får leva som jag gör. Men.. intensiva perioder av uppbyggnad och produktivitet, måste följas av återhämtning. Från 2010 har mycket annat hänt.. småbarnsår.. skilsmässa. Jag har ju VETAT hur viktig återhämtningen är, det vet ju ALLA. Ändå går vissa saker inte in ordentligt förrän de slår dig hååårt i huvudet. Tydligen =).

Fjärde året jag möter nya klasser för att undervisa i kommunikation och ledarskap. Tack för att jag får göra det här! Ska återigen dela med mig av de bästa verktygen jag vet för ett bra liv och lyfta in ännu mer av det jag lärt mig nu.

Tänk att det är så.. att verklig kunskap.. är den du måste genomleva själv först. Lev, lär och ge bort.

Previous
Previous

Allt börjar med en känsla

Next
Next

Mov(e)ing on