Rough ride - om att landa och ladda om

Att landa ett jetplan på ett hangarfartyg är en av de svåraste uppgifterna en stridspilot kan göra. Ett 25 ton tungt plan som flyger i 240 km i h ska landa på 2 sekunder på ett ca 100 meter långt däck, som kan kränga många meter i alla riktningar i sjögång. Millimeter precision krävs för att träffa.. exakt.. rätt punkt där bromskroken häktas fast i planet. I samma stund som planet träffar däcket ska du dessutom ge full gas. För om du missar kroken, måste du kunna lyfta direkt, för ett nytt försök.

I nästan ett år, sedan olyckan då min Krister dog, har jag glidit runt på havet i en båt med revade segel.. jag har följt strömmar.. hukat ner i durken för stormar och glidit med i stiltje.. hela tiden i ett slags beredskapsläge. Spetsar öronen. När som helst kan det börja slå och piska i masten av annalkande storm.. ett lugnt hav kan vara lömskt.. du vet inte när vädret slår om och vilken energi du möter under dagen. I vind som sol..har jag kikat upp och ut över horisonten.. somnat.. vaknat igen.. försökt tyda dagens väder. Aldrig riktigt vetat var min båt styrt. Som en ständig upptäcktsresande. Ömsom skräckslagen, ömsom hoppfull. Det stora vackra blå. Mitt liv. Som kan ta mig i vilken riktning som helst. Där det lurar faror och grund.. men också vackra laguner.. ljumma söta sommarkvällar.. magiska ö-grupper och korall.

Plötsligt slår vädret om. Ny farkost. Annan energi. Hjälmen spänner. Syrgasen är tung att andas. Sätet skakar. Alla muskler på helspänn. Svettpärlor letar sig ner efter halsen. Allt sitter som skräddarsytt. Toppmodern maskin av högsta prestanda. Pilarna hoppar nervöst på panelens mätarställningar. Dånet av rusande jetmotorer slår lock för mina öron. Karossens mjuka kurvor möter hårt lufttryck. Starkt svenskt stål med ett inre av finstämd teknik att utföra de känsligaste av operationer med.

Dags att landa. Från 240 km i h ska hon alltså ner till noll, på två sekunder. Kärran behöver ses över. Kanske programmeras om. Landningen blir skakig. Får göra några försök innan jag äntligen ålar mig ur sätet och kliver ner på fartygets stabila (nåja.. någorlunda..) platta. Det tickande ljudet ekar från en överhettad motor. Regnet ångar av plåten. Rough ride. Ger henne en kärleksfull klapp. Tar hjälmen under armen. Rätar på mig. Öppnar upp kragen och drar in frisk luft, långt ner i lungorna. Andas ut.

Det är tid att ladda om. Reflektera. Vara i lärozonen. Komfortzonen verkar vara ”off limits”. Ny teknik att lära mig. Kanske läsa på en och annan instruktionsbok. Men här för att flyga, det är jag. Högt som lågt. New orders and I will comply. Most likely..=) iaf.

Bild hämtad: https://www.businessinsider.com/cockpit-footage-of-an-a-10-warthog-flying-over-miami-beach-2018-6?r=US&IR=T