Allt börjar med en känsla
Allt börjar med en känsla.
Som i sin tur kan leda till ett helt nytt liv.
När jag fick mitt första barn kände jag att livet är så mycket mer än karriären jag strävade mot. Den absoluta närvaro jag slungades in i första minuterna jag höll i Anna, skakade om hela mitt väsen. Ni som varit med om det vet hur omvälvande stark den är. När så Albin kom och man fick uppleva den magin igen, påmindes jag på nytt om den dyrbaraste valutan av dem alla – TID.
Det blev många nya investeringar. Barnvagn.. försäkringar.. säng.. stolar… ja allt man skaffar när ungarna kommer. Satt och gjorde budgetar för vad allt skulle räcka till. Bara barnen har allt de behöver. Nya vinterkläder.. vårkläder.. höst.
Det tog några år innan det gick upp för mig att det de verkligen behöver är en mamma som mår bra, på alla sätt, i sitt liv.
Från att de fötts gick jag ner till 75% i arbetstid. En kvinnofälla sades det, pga den lägre lönen och således riskera att halka efter ”i systemet”. Behovet var ändå så starkt, jag var överlycklig att hämta dem tidigare varje dag. Efter de första åren, när jag själv fick mer närvaro att tänka och känna efter, kom insikten att relationen till deras pappa behövde formas om. Ett svårt beslut. Det tog mig över ett år, med många vakna nätter och funderingar över hur det skulle bli. Varannan vecka.. ekonomi.. huset.. hur ska barnen må osv.
Hade jag inte allt jag önskat mig? Och ändå detta stora hål inuti som gnagde. En högljudd knackning på axeln. Jag var tvungen att göra något åt det. Det kunde inte vara meningen att jag skulle vänta tills barnen blev större. Stjäla tid både för mig och honom? Nej då måste det vara bättre att skiljas, krascha och finna lycka på annat sätt igen. För krascha gjorde vi, båda två. Om än på olika sätt. Men med tiden, har det blivit bra och mina barn har fått lära känna en annan mamma som lever mer efter sin egen sanning.
En lika tydlig sinnesnärvaro som på BB, om än raka motsatsen, var den oerhörda tragik och sorg som kom med sambon Kristers plötsliga bortgång. Efter den första tiden av avdomnad chock, påmindes jag på ett djupare plan om vikten av att förvalta min tid och de gåvor jag fått här så bra jag kan.
Jag pratar ibland om ekonomi i mina instagram inlägg. För kan jag, vill jag inspirera till att fler kvinnor tar makten över sin ekonomi. Att det inte ska hänga på pengar om man känner tex att man vill skiljas. Men ekonomi är mycket mer än det själva finansiella. Det är även hur du använder din TID. Tid att leva. Tid för kreativitet och arbete. Tid att älska. Tid att vara. Spendera tid och investera tid.
Att vara effektiv när jag arbetar och tränar tex så att det kan finnas tid för återhämtning och reflektion. Allt handlar om hur du vill ha det och vad du GÖR för att komma dit. Jag säger inte att det är enkelt, men för mig är det svårare att leva med att tysta ner knackningen på axeln som viskar när det är dags att göra en förändring.
I livet händer sånt som är utanför din kontroll, men det är också en frukt av medvetna beslut och handlingar. Ett beslut kan ju vara att inte göra något alls, men det är ändå ett val. Den friheten har de flesta av oss i detta land. Det i sig är helt fantastiskt.
När vi strosade genom kyrkogården på Allhelgona igår diskuterade vi, min bror, hans fru och jag. Att alla dessa ljus representerar olika liv och det blir väldigt uppenbart att tiden är begränsad. Använder man den rätt?
Vad känner du?
